Redan från början har Sandra oddsen emot sig. När hon som 19-åring bestämmer sig för att göra lumpen inser hon inte vilket utanförskap hon är på väg att kasta sig in i. Att vara ensam tjej betyder att hon står utanför killarnas jargong - hon passar inte in bland deras skämt. Försvarets egna försök att göra tillvaron jämställd stjälper dessutom mer än de hjälper. Hur ska hon klara att vara befäl över dessa jämnåriga killar, när deras inställning till henne blir alltmer fientlig?Som om de inledande motgångarna inte vore nog blir Sandra snart inblandad i något hon omöjligt kunnat förutspå. Ett mord begås på en av försvarets anläggningar - och hon är troligtvis det enda vittnet. I en värld där kvinnor gör bäst i att hålla munnen stängd och huvudet nere är hon plötsligt den enda som kan bidra till att gärningsmannen åker fast. Betyder det här att hon riskerar bli hans nästa offer? -
