Det var inte lätt för portvaktssonen från Lilla Essingen att finna sig till rätta på Dramatens elevskola, men nu nästan femtio år senare är skådespelaren Börje Ahlstedt så gott som sammanvuxen med nationalscenen vid Nybroplan där han är den ende som har en egen loge. Därifrån berättar han om sitt liv på och utanför scenen, om de viktiga ögonblicken, om att bli sedd och förbisedd, om kolleger och chefer, vänner och ovänner, om konstnärskapets villkor och skådespelandets teknik, om scenskräck och kärlek samt förstås om mentorn och vännen Ingmar Bergman.-
